Inlägget är skrivit av: Henrik Grotte

Uppdaterat: 2025-07-31

Vilka typer av skador kan man få ersättning för?

De vanligaste ersättningsgrundande skadorna vid trafikolyckor är fysiska, såsom frakturer, mjukdelsskador och nack distorsioner (s.k. whiplash). Dessa kan leda till tillfälligt lidande under sjukdomstiden, men även kvarstående men. Ersättning lämnas både för lidande som uppstår under läkning (sveda och värk) och för bestående nedsättning av kroppsfunktion (medicinsk invaliditet).

Whiplashrelaterade skador (WAD) är särskilt vanliga vid påkörningar bakifrån. De kännetecknas av nacksmärta, stelhet, huvudvärk och ibland neurologiska symtom. För dessa skador kan ersättning lämnas för akuta besvär, behandling, inkomstförlust och, i förekommande fall, bestående men. Medicinsk invaliditet bedöms procentuellt, ofta inom spannet 1-10 % vid lindriga till måttliga nackskador.

Även psykiska skador kan ersättas, förutsatt att de har en medicinsk diagnos och ett tydligt samband med olyckan. Exempel är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest eller depression som följd av olyckan. För psykiska besvär krävs som regel behandling med till exempel terapi för att de ska betraktas som ersättningsgrundande under den akuta fasen.

Utöver dessa skador ersätts även ekonomiska följder, såsom kostnader för sjukvård, rehabilitering, hjälpmedel, hemhjälp samt förlorad inkomst. Den skadelidande har också rätt till kompensation för förlorad arbetsförmåga vid kvarstående arbetsoförmåga, vilket ofta sker genom livränta.

Vid dödsfall omfattas ersättningen även av begravningskostnader, efterlevnadsunderhåll samt särskild ersättning för personligt lidande (s.k. chockskada) hos närstående.

Sammanfattningsvis lämnas ersättning inte bara för kroppsskador utan även för alla skadeföljder som kan härledas till trafikolyckan. En korrekt bedömning förutsätter dock att det föreligger ett medicinskt och juridiskt orsakssamband mellan trafikolyckan och den aktuella skadan, vilket ofta är föremål för bevisprövning i försäkringsärenden.

• Fysiska skador:
  • Frakturer (arm, ben, bäcken, etc.)
  • Nackdistorsioner (WAD)
  • Mjukdelsskador (sträckningar, stukningar)
  • Brännskador
  • Hjärnskakning och skallskador
  • Ryggmärgsskador
  • Inre organ- och bukskador

• Psykiska skador:
  • PTSD (posttraumatiskt stressyndrom)
  • Ångesttillstånd
  • Depression
  • Anpassningsstörning

• Akuta skadeföljder:
  • Sveda och värk under sjukdomstid
  • Psykiskt lidande vid akuta besvär

• Bestående skadeföljder:
  • Medicinsk invaliditet (lyte och men)
  • Ärr och andra kosmetiska defekter
  • Kronisk smärta
  • Nedsatt rörlighet eller förlorad funktion

• Ekonomiska följder:
  • Inkomstbortfall
  • Sjukvårdskostnader
  • Resor till vårdinrättningar
  • Rehabiliteringskostnader
  • Hjälpmedel och hemhjälp
  • Förlorad arbetsförmåga (livränta)

• Vid dödsfall:
  • Begravningskostnader
  • Underhåll till efterlevande
  • Chockskada hos närstående (under särskilda förutsättningar)

• Förutsättningar för ersättning:
  • Skadan ska ha orsakats av trafik med motordrivet fordon.
  • Orsakssambandet ska vara sannolikt och dokumenterat.
  • Skadan ska vara medicinskt konstaterad (intyg, journaler).

Ersättning lämnas enligt principen om full ersättning för personskada, men tillämpningen sker ofta inom ramen för schabloner och praxis fastställda av Trafikskadenämnden och försäkringsbranschen.